CC BY
26
UDC 327 Hana Sterikova
Filosofiska fakulteten vid Karlsuniversitetet, Prag
NORMANNISTSKA IDEER I PETRUS PETREJUS SKRIFTER
Artikeln fokuserar pa tva av de viktigaste skrifterna av Petrus Petrejus som var en svensk diplomat i Storfurstendömet Moskva under Stora oredans tid i början av 1600-talet: Een wiss och sanfärdigh Berättelse... (1608) och Regni Muschowitici sciographia (1614-1615). Vissa forskare betraktar Petrejus som den förste normannisten och pastar att han satt den normannistiska teorin om varjagernas skandinaviska ursprung i förbindelse med Sveriges officiella utrikespolitik. Analys av texterna visar att hans skrifter riktades särskilt emot katoliker i Polen och den polske kungen Sigismund III Vasa, som var den svenske kungens främsta rival pa den tiden. Den första analyserade texten Een wiss och sanfärdigh Berättelse... behandlar problemet genom att beskriva Ryssland och dess befolkning som en hotad granne i behov av hjälp. Dock omnämner texten inte nagra varjager eller nagonting fran Rysslands tidiga historia överhuvudtaget. Ä andra sidan presenterar Petrejus vissa normannistiska tankar pa tva ställen i den voluminösa Regni Muschowitici sciographia, men de flesta bevisades inte vara hans ursprungliga ideer utan ha varit kopierat fran andra källor, som författaren använde för sitt stora kompilationsverk (mest fran Rerum Moscoviticarum Commentarii av Siegmund von Herberstein). Petrejus kan möjligtvis betraktas som en (tämligen obestämd) normannist men absolut inte den förste. Hans viktigaste bidrag förefaller idag vara upplysningsdimensionen i hans historiografiska verk, med vilket Petrejus bidrog till att sprida intresse för Rysslands kultur och sprak i 1600-talets Sverige.
Nyckelord: Petrus Petrejus, normannistiska teorin, varjager, Stora oredan.
Hana Sterikova
Charles University
NORMANIST IDEAS IN PETRUS PETREIUS' WORKS
The paper focuses on two most important historiographic works of Petrus Petreius, a Swedish delegate in the Grand Duchy of Moscow during the Time of Troubles at the beginning of the 17th century: Fair and True Relation... (1608) and Regni Muschowitici sciographia (1614-1615). Some researchers consider Petreius as being the first Normanist and claim he connected the theory of the Scandinavian origin of Varangians with official Swedish foreign policy. Analysis of Petreius' texts shows that his works were directed especially against Polish Catholics and the Polish king Sigismund III Vasa, who was the prime rival of the Swedish king at that time. The first of the analysed
https://doi.org/10.21638/11701/spbu21.2017.111 133
texts Fair and True Relation... deals with this matter by describing Russia and its inhabitants as an unfortunate neighbour in danger and in need of help. Nevertheless, it doesn't mention Varangians or anything from early Russian history at all. On the other hand, in two places within the voluminous Regni Muschowitici sciographia, he describes several theories about the origin of Varangians, yet most of them have proved not to be original but copied from other sources, of which Petreius' largest work have been compiled (mostly from Rerum Moscoviticarum Commentarii by Siegmund von Herberstein). Petreius can possibly be considered a Normanist, but not very decided one and definitely not the first one. His main contribution today seems being mainly educational, as he was the first to promote the propagation of Russian language and culture in Sweden.
Keywords: Petrus Petreius, normanist theory, Varangians, Time of Troubles.
Under de senaste ären har det dykt upp flera arbeten vilka behandlar Petrus Petrejus som banbrytaren för den normannistiska ideologin1 och sätter den normannistiska teorins uppkomst i förbindelse med Sveriges stormaktstid och territorriella expansion österut under 1600-talet. Vissa forskare pästär även att man till och med kan hitta ett ideologiskt sam-band med den svenska göticismen2 och de bäda ideologiska riktningar-na skulle dä ha använts av Sveriges politiska propaganda och ha hjälpt rättfärdiga den svenska kungens anspräk pä den ryska tronen. Petreijus betraktas av somliga som en initiativtagare eller ätminstone ett redskap för denna propaganda.3 Den föreliggande artikelns mäl är att granska
1 Normannistiska skolan är en av tvä stridande skolor eller uppfattningar inom den längvariga diskussionen om vikingarnas/varjagernas roll i Ryska rikets grundan-de. Diskussionen brukar dyka upp i särskilda kulturpolitiska sammanhang i synnerhet i den ryska historieforskningen, men även forskare frän andra länder och i olika andra ämnen som arkeologi, lingvistik m.fl. har deltagit. Debatten kan päträffas under termer Warägerfrage, the Varangian problem, the Normanist controversy, normannskij / varjazhskij / varjago-russkij vopros o.dyl. För mer se till exempel Mosin, 1931 eller Sorensen, 1968.
2 Göticismen var en ideologisk riktning som försökte framställa Sverige som civi-lisationens vagga. Denna patriotiska tanke började dyka upp i svenska krönikor redan efter 1450 och utpräglade Sveriges officiella historieskrivning under de kommande ärhundraden. Grunderna för göticismen lades av Ericus Olai och hans latinsk krönika Chronica regni Gothorum pä 1470-talet och utvecklades vidare av den humanistiske historikern Johannes Magnus (Historia de omnibus Gothorum Sveonumque regibus, 1554), som satte samman en stamtavla för de svenska kungarna frän de bibliska här-skarna ända fram till Gustav Vasa. Göticismen kulminerade med Olof Rudbecks Atlantic (Olof Rudbeks Atland eller Manheim dedan Japhetz afkomne slechter ut till hela werlden utgängne äro, 1677-1702), som pästär att sagoön Atlantis, civilisations urhem, egentligen befann sig i Sverige. För mer se Frängsmyr, 2004, s. 41, 60.
3 Jfr. särskilt doktorsavhandlingen av Birgit Scholz [Scholz, 2000, s. 322] och arbeten av nägra ryska forskare som till exempel Fomin, 2005, s. 17f., Fomin, 2002, Grot,
Petrejus verk och utifrän dess analys försöka svara pä frägan om man verkligen kan hitta inslag av den normannistiska teorin i hans skrifter och hur dessa fungerar i kontexten för författarens historiografiska verk.
I 1500- och 1600-talets Västeuropa var det tämligen populärt att sän-da ut forskare i österled. Dessa agenter skulle upplysa om fjärran länder, avlägsna och i stort sett okända trakter, och om olika svärtillgängliga exotiska platser i Asien och Europas utkanter. Det var det vidsträckta, mysteriösa och mäktiga ryska riket som oftast var resenärernas mäl. Syftet med sädana resor brukade inte enbart vara att samla kunskaper om landets kultur utan ocksä att inhämta information om dess ekono-miska och militära ställning. Resenärerna var alltsä angelägna att skaffa sig en geografisk samt etnografisk uppfattning och informera om poten-tiella handelsrelationer med ryssarna, om landets militära styrka, poli-tiska ständpunkter och avsikter och inte minst hur kristna dess invänare var. Oftast hade resenärerna alltsä även en funktion som diplomater och spioner.
Ett sädant sändebud var även den svenske diplomaten, resenären och äventyraren, som under namnet Petrus Petrejus4 publicerade nä-gra intressanta skrifter om Storfurstendömet Moskva. Inte sä mycket vederhäftig information om hans liv bevarades utom kungliga resbe-fallningar och hans egna anteckningar samt reseskildringar. Han föddes omkring 1570 i Uppsala som son till den senaste biskopen i Västeräs och Linköping Petrus Benedicti. Efter sina studier pä universitetet i Magdeburg ätervände han 1593 till Sverige och anställdes i hertig Karls5 kansli. I rikets tjänst verkade han ända till sin död — i början som diplomat och spion och frän och med 1605 även som kungens historieskrivare. Han dog i Stockholm under pestpandemin 1622, precis efter ankomsten frän sin sista utländska mission.
Svenskarnas kunskaper om Rysslands kultur och spräk var fortfa-rande relativt sporadiska pä den tiden, även om intresset för händelser öster om den svenska riksgränsen hade vuxit med tiden. Dock det var först Petrus Petrejus som upplyste den svenska offentligheten om det
1997 och andra. Denna ide är egentligen ingen nyhet utan presenterades för första gangen ungefär ett hundra ar tidigare av A. A. Kunik [Kunik, 1903, s. 31].
4 Han gick länge under sitt ursprungliga namn Per Persson, dock han använde oli-ka varianter senare i livet, mest den latiniserade Versionen Petrus Petreius Upsaliensis eller Petrus Petreius de Erlesunda, men även Peder Pederson mfl.
5 Hertig Karl — den senare svenske kungen Karl IX.
östliga grannlandets kultur. Tack vare sina talrika och langvariga vis-telser i Moskvariket lärde han sig sannolikt mycket bra ryska och blev Sveriges forste expert pa Ryssland — "Sveriges forste kremlolog" [Attius Sohlman, 1998, s. 12]. För sina skrifter om det vidsträckta landet i öster hade han rika informationskällor till vilka han kunde tillfoga sina egna upplevelser och personliga kontakter. Petrejus hade en oavbruten för-bindelse med Moskvariket atminstone under aren 1601-1613, da han regelbundet sändes dit av det svenska rikskansliet som diplomat och po-litisk agent. Han var även närvarande vid fredsförhandlingarna mellan Sverige och Ryssland i Stolbova 1617.
Man kan nog säga att författaren Petrus Petrejus var en ganska märkvärdig personlighet och nästan en renässansmänniska. Innan han anställdes i hertig Karls tjänst, uppnadde han vissa intressanta resultat inom vetenskapen. Hans doktorsavhandling i matematik var första sadana arbetet i Sverige. Senare publicerade han även nagra teologiska skrifter som till exempel Femtio olideliga ordsaker, hvarföre alle fromme och rättsinnige Christne ... icke kunna eller skulle med the Sacramen-terare eller Calvinister komma öfverens (1606) eller översättning av en bönebok (Een Nyttigh Bönebok, 1609). Den viktigaste delen av hans verk har dock en övervägande historisk karaktär och innehaller tre skrifter, varav tva befattar sig med Petrejus huvudtema Ryssland: Een wiss och sanfärdigh Berättelse om nägra Förändringar som j thesse framledne ähr vthi Storfurstendömet Muskow skedde äre (Stockholm 1608, vidare i texten endast Berättelsen) och en omfangsrik skrift pa sex delar Regni Muschowitici sciographia,6 som ocksa är hans mest betydande verk. Det tredje arbetet kom ut under titeln Een kort och nyttigh chrönica om alla Sweriges och Göthes konungar, som hafwa bäde in- och vthrijkes regerat i Stockholm ar 1611, men det ska inte behandlas i den här artikeln av en enkel anledning: den innehaller nämligen ingenting om Ryssland och dess folk, politik eller kultur.
Berättelsen är en intressant kombination av politisk pamflet och reseskildring. För första gangen publicerades den 1608 i förmodligen tva svenska versioner, vilka bara skiljer sig fran varandra obetydligt mycket. Den dateras till 8 november 1608 [Petreius, 1997, s. 85], alltsa skrevs den tydligen relativt snart efter Petrejus aterkomst fran sin förs-
6 Första utgavan (pa svenska) kom ut i Stockholm 1614-1615, och andra utgavan som är författarens egen översättning till tyska trycktes i Leipzig 1620.
ta Rysslandsresa under ären 1601-1605. Den innehäller författarens rapport och iakttagelser frän hans längsta vistelse i Moskvariket vilka han berättar med en livlig, nästan journalistisk stil om. Petrejus, som var vittne till oroligheter och förvirring i början av 1600-talet (den sä kallade Stora oredan), ger en färgstark skildring av de aktuella händelserna som var viktiga för tidens politiska utveckling i Moskvariket. Han fokuserar säledes naturligtvis pä intriger, tvister och strider om den ryska tronföljaren, särskilt den förste Falske Dmitrij och tsaren Boris Godunov.
Den historiska tidsföljden av de beskrivna händelserna börjar med missväxtären och svältdöden i Ryssland i början av 1600-talet och slutar med Vasilij IV:s kröning till tsar äret 1606, dock dyker det dä och dä även upp besked om de tidigare eller senare ären. Huvudpunkten är alltsä Stora oredan, de händelser som föregick den och pä den tiden betraktades som oroligheternas föranledningar. Helt i enlighet med tidens andra historiografiska verk tolkar författaren dessa svärigheter som Guds straff.7 Straffet skulle ha kommit över landet i vedergällning för tsar Ivan IV:s synder, hädelse och det väld som tsaren förövade pä alla människor som hamnat i hans onäd.8 Petrejus ger en dramatisk skildring av det ryska folkets lidande under den stora hungersnöden och bifogar sina egna, ofta mycket subjektiva kommentarer om den ryska kulturen som tydligen var väldigt exotisk i hans ögon.9 I sitt reportage använder han spännande narrativa medel och strategier. Pä olika ställen försöker han ge texten ett förtroendefullt intryck genom att understryka att han varit ögonvittne till mänga av de beskrivna scenerna (säsom iagh thet medh mänga tusende menniskior medh lijfachtiga ögon seedt hafwer) [Petreius, 1997, s. 130]. Ofta upplyser han även om de viktiga platser
7 Then största och förnämsta orsaak synes wara/ at Gudh alzmächtigh hafwer welet thet landet genom Tree plägor straffa/ Nemligen medh hunger och dyr tijdh/ medh Pestilentia/ medh inbördes krijgh/ vpror och blodzvthgiutelse/ hwilka alla Tree hafwa efter hwar andra iämmerligen folgdt. [Petreius, 1997, s. 90].
8 [H]ela landet/ nw j sä mätto är grufweligen straffat och ynckeligen förderfwat af thesse Tree plägor/ hwilke synas them wara päkomme för theras höghmodh/ ogudhach-tigheet/ afgudhadyrkan/ wrängwijsheet/ stoormodigheet/ ondsko/ orättferdigheet och tyrannij skuld/ synnerligen och serdeles för then grufwelige woldzwerkan/ skreckelige mord/ ochristelige/ omenniskelige och forfärlige Tyrannij/ som then blodhunden Ivvan Vasilivvitz Storfurste vthi Muskow/ bäde säwäl pä sine egne vndersäter/ som pä frem-mande bewiste... [Petreius, 1997, s. 92-94].
9 Petrejus karakteriserar Ryssar som bl.a. grofwo/ olärda/ plumpa och barbariska [Petreius, 1997, s. 134].
och ställen som han i egen person besökte och betonar sina personliga kontakter med ryska informatörer och de högsta adelskretsarna i Moskvariket.10
Författarens beskrivning av förhallandena i Moskvariket är väldigt kritisk och negativ och det kan lätt väcka en föreställning om att han skulle ha rusofobi, man ska dock inte glömma att ett sadant sätt att skil-dra Ryssland inte avviker fran den tidens traditionella västeuropeiska litteratur och gällande stereotyper om det avlägsna okända landet. Om man tittar närmare pa Berättelsens innehall kan man konstatera att at-mosfären i pamfletten inte är negativt sinnad just mot ryssar, utan mot det katolska Polen-Litauen med kungen Sigismund III Vasa, som gjorde ansprak pa den svenska tronen (och var Karl IX:s nära släkting). Det var ocksa Sigismunds politik som hotade Sveriges ambitioner att härska över det baltiska kustomradet. Polsk-litauiska samväldet representeras i skriften oftast med Jesuiter och Griska Otrepjev, den förste Falske Dmi-trij. Griska, som han nagorlunda förtroligt kallas av författaren, lär ha varit insmusslad till Moskoviterna av de polska katolska intrigörerna. Författaren uttrycker sin ställning till problemet helt klart redan i själva inledningen av sin Berättelse:
Ingen af allom them/ som nägot hafwa rönt och förfarit/ är sä tylpisk och fäkunnigh/ at han jw icke weet/ heller til thet minsta jw hafwer hört/ hwad buller/ vpror/ twedrächt/ krijgh och blodzuthgiu-telse/ nw j nägre framledne ähr sigh j Storfurstendömet Muskow heller Rydzland tildragit hafwer/ hwilket altsammans genom Päwens/ Konungens j Polen och Jesuwiternes tilskyndan och anstiftning skeedt är. [Petreius, 1997, s. 90]
Enligt min uppfattning är det just starka antikatolska och antipol-ska känslor som Berättelsen i synnerhet präglas av. Pamfletten kan alltsa betraktas snarast som ett uttryck för den svenska kungens rädsla för det polsk-litauiska katolska riket, som skulle ha försökt att hetsa upp Ryssarna emot Sverige. Samma tema är förresten känt fran ett antal tysksprakiga flygblad som publicerades 1606 i Sverige — alltsa just pa
10 Slottet hafwer iagh medh mina ögon seedt/ och pä trappan warit/ ther han sägz wara dräpin/ och mänga gänger hört af högbemälte Zuski [...] at han hafwer Demetrium Ivvan Vasilivvitz naturlige Son begrafwit/ och thet stadfästat medh mänga dyra Eeder [Petreius, 1997, s. 104-106].
den tiden dä det polska inflytandet över Ryssland blivit starkare. Det är inte uteslutet att just dessa flygblad var en inspirationskälla till Berättel-sen.11 Uppdragsgivaren Karl IX hade troligtvis beställt pamfletten med syfte att förbereda och vinna den svenska offentligheten för en militär intervention i öst och därmed visa att de svära oroligheterna i Ryssland stimulerades av Polen-Litauen och kunde ha negativa följder även för det svenska riket [Tarkiainen 1973, s. 256f.]. Pamfletten framställer inte Ryssland som en potentiell fiende utan som en hotad granne vilken borde skyddas frän den polska katolska aggressorn.
Berättelsen upplyser visserligen om mycket av de politiska förhällan-dena mellan Sverige, Ryssland och Polen-Litauen ur en lojal svensk diplomats synvinkel. Dock sysslar författaren helt uteslutande med den politisk-ekonomiska situationen i Ryssland, dess möjliga rötter och förklaringar. Nägra normannistiska tankar kan vi däremot inte alls päträffa i denna skrift. Författaren berör inte alls nägra varjager eller Sveriges hypotetiska anspräk pä den ryska tronen. Om man skulle kun-na dra nägra slutsatser av just denna pamflet, sä var det normannistiska temat med all sannolikhet ingen beständsdel i den svenska rikspropa-gandan pä den tiden.
Petrejus mest betydande verk är utan tvekan Regni Muschowitici sciographia12 (i texten vidare förkortad till RMS). Den innehäller en omfattande och mycket detaljerad skildring av livet och kultur i Stor-furstendömet Moskva efter sekelskiftet 1600 som är uppdelad i sex en-skilda böcker. I dessa beskriver författaren det ryska rikets geografi och försöker karakterisera samhället, folkets seder och bruk, landets historia och härskare, olika ryska ceremonier, uppförande vid diplomatiska för-handlingar samt kröningsprocessen för nya härskare. Självklart redogör han även för landets militära särdrag och för den ryska kyrkan samt religionen.
RMS är egentligen den enda av författarens alla skrifter, vilken berör varjager och problematiken med det ryska rikets grundande. Det
11 Särskilt Warhafftige Copia des Schreibens Welches an den ... Stadthalter zu Revel, von dem Reussischen Woiwoden auff Ivangorodt... ergangen (Stockholm 1606). Jfr. Tar-kiainen, 1973, s. 257.
12 Fullständiga titeln läter Regni Muschowitici sciographia. Thet är: Een wiss och egenteligh beskriffning om Rydzland, med thes mänga och stora furstendömers, provinci-ers, befestningars, städers, siögars och elfwers tilständ, rum och lägenheet: Vthi sex böker korteligen författat, beskrifwin och sammandragin, af Petro Petreio.
händer i Första boken pa ett ställe där Petrejus redogör för de da kända teorierna om ryssarnas ursprung och etnicitet samt i Andra boken i det avsnitt där han skildrar Rysslands tidiga historia och första furstar. Sär-skilt Första boken har tyvärr varit helt försummad av forskare. Petrejus berättar i den att det finns olika uppfattningar om moskoviternas eller ryssarnas härkomst bade i deras egna (dvs. ryska) och utländska källor [Petreius 1620, s. 133]. Därpa följer hans sammanfattning av tre av de mest utbredda teorierna om de varjagiska furstarnas och Ruriks här-komst: Enligt den första teorin ska Rurik, Truvor och Sineus ha varit blodsfränder och kommit fran Preussen [Petreius 1620, s. 1], den an-dra bestämmer de tre brödernas hemland till Polen (och benämningen Rus' lär da vara en avledning av namnet Ruffus, som ska ha varit en mytisk polsk furste) [Petreius 1620, s. 133] och slutligen utgar den tredje teorin fran Ptolemaios och Plinius benämning 'Roxolanos' — namnet pa Sarmater, som alltsa var av iranskt ursprung och enligt denna teori ska ha varit ryssarnas och moskoviternas förfäder.13
I Andra boken redogör Petrejus för ryska rikets historia fran de äld-sta tiderna ända fram till aret 1613, med tyngdpunkten i regeringsperioden av Ivan IV, omständigheterna runt den förste Falske Dmitrij och datidens händelser med Stora oredans katastrofala förlopp. Författaren ägnar bara väldigt lite plats i sin bok den äldre tidsperioden och lämnar mest utrymme at sin tids politik. Sin skildring öppnar han med en klaga över bristen pa tillförlitliga ryska eller främmande källor om den äldsta tidsperioden.14 Hans beskrivning av Rysslands tidiga historia är därför pafallande kortfattad, full av osäkerhet och tvekan. Det är just det ställe där Petrejus omnämner möjligheten om varjagernas skandinaviska här-
13 Woher der Nahme Muschkowiter oder Reussen/ gekommen sey/ vnd wo von sie jhren Ursprung haben/ findet man vnterschiedliche Meynungen/ so wol in jhren eignen Chronicken/ als in frembden Historien. Doch musz man vors erste wissen/ dasz die Muschkowiter vnd Reussen einerley Volck seyn/ vnd vorzeiten von Ptolemxo vnd Plinio, Roxolanos genennet worden : Etliche sagen dasz sie genennet seyn von einem Hertzog/ der Ruffus geheissen/ vnd sol eines Fürsten Sohn in Polen gewesen seyn/ vnd also von jhm Reussen genennet/ welches etliche verneinen/ weil Reuszland älter ist als das Königreich Polen. Und die Reussen sagen selber/ dasz Reuszland vorzeiten Rosseja geheissen hat/ davon das Land Reuszland were genennet worden' [Petreius 1620, s. 133].
14 Hwadh för Regenter och Storfurster Rysserna vthi sielffua Begynnelsen haffua hafft / och aff hwadh härkomst the äre kompne / och hurr the haffua regerat / finnes icke synnerlighen aff fremmande Scribenter wara scriffuit / ey heller wetta the sielffua medan the hafua sä grofua / oförnufftige och Barbariske warit / at the icke haffua haft nägra Bookstäfwer [Petreius 1614, Andra Boken, s. 1].
komst. Han redogör för legenden om de tre varjagiska bröderna, precis som man känner till den fran den ryska Nestorskrönikan,15 och lägger till en tes om deras möjliga svenska härkomst samt argument som skulle kunna stödja den:
Ty vthi wära Crönikorfinnes jw wiss beskeedh at the Swenska esom offtast hafwa medh Rysserna krijgat och theras Land medh wäldige hand intaghit/ häriat och fördärfwat alt in til Elfwen Tanaim och them sigh skatskyllige giordt. Ther til medh kalla Rysserna thet folck som boo widh Östersiön/ som äre/ Swenske/ Finske/ Lifländare/ Curer/ Pryd-zer/ Cassuber och Wender Waregos/ och Östrasiön/ Vareiskoi more. [...] Therföre drabbar thet mera medh sanningen/ at the äre kompne aff Sverige/ och til efwentyrs medh een Krijgzöffuerste vthskickat/ som hafwer warit född widh Warnhems Klöster eller i Wartoffta härade vti Westergöthland/ eller och han kan hafua hetit Werne/ och honom ther aff kallat Waregum/ folcket Vvaregos/ och haafwet ther han öf-fuer foor Woretskoi haaff/ som Rysserna gemeenligen kalla stycke aff haafwet/ som ligger emellan Coporie Land och Eurepe och emellan Biörköön och Nyn. Och effter the Waregi hafwa warit pä samma tijd mechtige/ och stoor vproor/ twist och oenigheet haffuer warit emellan the Ryska furster om theras Regemente och högheet/ at ingen hafwer welat wara vnder then andra/ vthan alla lijka godha och myndi-ghe/ säsom the nw een läng tijdh goirdt hafwa. Ty när then ena hafwer warit til Regemente wald och korat/ hafuer then andra thet förtrutit och satt sigh ther emoto/ och sagdt at han war lijka godh aff Slecht och Börd/ och sä store och mechtigh som then andra/ Therföre pä thet at tä sädan inbördes oenigheet motte grijpa een ända/ haffuer en för-sichtigh och myndigh man som vthi stort anseende hafwer warit vthi store Nogärden benämd Gostomissel the rädt och förmanat/ at the skulle hafwa budh til the Waregos/ och medh flijt och gemiuk begäran hoos them anhälla/ at the motte bekomma Tree Furster/ som wore aff Furstligh Stamme och härkomst och förständige herrar/ som kunde itt gott Regemente öfwer them föra/ hwilket them alla hafwer synnerligen
15 Vthi theras Böker förmäles om ett slags folck/ som the nämpna Waregos/ som skulle haffua fördt medh them krijgh/ och them haffua öfwerwunnit och twingat til at gifwa sigh ett Gräskin om ähret af huar Gärd til skatt [Petreius 1614, Andra Boken, s. 2]. Jämför exempelvis Första Novgorodkrönikan: и дань даяху Варягомъ от мужа по бпппи впверици [Novogorodskaja pervaja letopis, 1950, s. 106].
behagat (som them vthi Muskow/ när Zacharias Lippenow them räd-de/ at vthwälia Konungens Son i Polen til theras Storfurste) och ginge strax til the Vvaregos/ ther the och sädana swar bekommo/ at the them theruthinnan wille hielpa och tiäna/ skickandes them strax Tree Brö-der/ som wore aff en Furstligh Familia/ nämligen/ Rurich/ Sinaus och Truwor [Petreius 1614, Andra Boken, s. 2-4].
Belägg för denna teori kan man enligt Petrejus hitta även i vapenmär-ken av städerna Pskov och Novgorod, vilka han betraktar vissa likheter pa, dock han säger ingenting konkret om dem.16 Dessutom försöker han förklara namn pa de tre bröderna och da finner han nagra likheter med nagra skandinaviska namn:
Ty Rysserna kunna intet sä egentligha pronunciera fremmande nampn som wij/ vthan förbyta mänga Bookstäfwer/ synnerligen när the nomina propria skola vttala och nämna. Ty Rurich hoos them kan hetas hoos oss Erich/ Fredrich eller Rodrich. Sinaus/ Siman/ Sigge och Swen. Truwor/ Ture eller Tufwe [Petreius 1614, Andra Boken, s. 5].
Strax därefter anger han att detta inte behöver betyda att varjagerna mäste ha kommit fran Sverige, dock det förblir en av flera olika varianter. Petrejus lämnar utrymme även för andra teorier och sa smaningom förringer han betydelsen av det han just berättat:
Men ther the icke äre aff Swerige komne/ vthan aff andra Land/ mä wara vthi sitt weerde/ doch kan ju ingen thet neka/ at the Swenska ju icke skulle hafwa hulpit ther til för godh wänskap och naborskap skuld/ och heller haffwa seedt at fremmande skulle blifwa hoos them boendes och öffuer them föra Regementet än som sina ägna/ medan the om theras onaturlige lefwerne och styggelige gerningar bättre wis-te/ och therföre til effwentyrs icke hafwa sigh thet vppä tagit/ vthan för-hulpit och befordrat the fremmande ther til och them beledsagat sedan igenom Swerige til Rydzland öfuer haafwet/ som the kalla Woretzkoi more/ ther om tilförende är sagdt [Petreius 1614, Andra Boken, s. 5].
16 Men när iagh nu wil tilsee och grannelighen vpläta alla Wapner och Sköldemärker som i Swerige föres och brukes/ tyckes migh wisserligen at iagh nägra warder finnandes/ som skole medh thessa öfwereens stemma [Petreius 1614, Andra Boken, s. 5].
Förutom den normannistiska teorin om ryska rikets ursprung anför Petrejus ännu en hypotes, enligt vilken varjagerna kan ha kommit frän den sachsiska Engern.17
Sälunda presenterar Petrejus pä flera ställen i RMS fem olika teori-er om varjagernas härkomst, varav en är normannistisk. Man kan all-tsä knappt pästä att hans ständpunkt är rent normannistisk, men inte heller motsatsen. Författarens egna äsikter angäende den frägan förblir gömda och otydliga, skriften ger ett starkt intryck att den frägan inte är sä viktig. En av de möjliga förklaringarna kan vara verkets karaktär: särskilt Andra boken och alldeles särskilt avsnittet om de äldsta historis-ka händelserna är nämligen ett kompilationsverk vilket inte alls fram-ställde nägonting ovanligt i dätidens historieskrivning. Hans egen insats i Andra boken är inte betydande, även om han lägger till nägra egna iakttagelser. I förordet till RMS konstaterar Petrejus för den delen själv att han använt sig av olika resurser och informationerna för sin verk medh all flijt uthaff andra Troovärdighe Mäns Documenter och Skriffier uthletat och sammandraghit.18 Det syns ocksä att hans källor var rätt mänga: han utnyttjade gamla ryska krönikor och i synnerhet antecknin-gar av västeuropeiska resenärer vilka hade rest till Ryssland före honom. Säsom för mänga andra Rysslandsskildrare, även för Petrejus var det framför allt Rerum Moscoviticarum Commentarii av Siegmund von Herberstein, som var hans viktigaste och mest citerade (eller snarare kopierade) källa. Petrejus skrev om och översatte länga avsnitt ur Herbersteins bok som kom ut 1549 första gängen pä latin och snart översattes till bl.a. tyska och blev därmed väl tillgänglig över hela Europa. Petrejus delade till och med upp sin RMS i sex böcker, precis som Herberstein, och även titlarna och strukturen av de enskilda böckerna är päfallande lika Herbersteins [Tarkiainen 1973, s. 262f.].
Herbersteins verk framstär inte som den enda källan som Petrejus anför i sina böcker [Petreius 1614, Andra Boken, s. 102]. Han omnämner ocksä skriften Relatio. Das ist Summarische Erzehlung vom eigentlichen Ursprung dieses itzigen blutigen Kriegs- Wesens in Moscowiter Land oder Reussland (med tvä versioner frän ären 1612 och 1617) av Martin Beer,
17 [W]ille een partsäija/ at the skole wara kompne aff Engren som lyder vnder Saxen [Petreius 1614, Andra Boken, s. 3]. Under medeltiden användes benämningen 'Engern' för ett omräde i furstendömet Sachsen, som idag skulle ligga ungefär i Mittelsachsen.
18 [Petreius 1614, Förspräket (sidnummer saknas)].
vilken han citerar pä flera ställen.19 Han anför i sin Andra bok ocksä skrifterna Ioannis Basilidis Magni Moscoviae Ducis vita (1585) och De russorum religione et ritibus narratio (1582) av Paul Oderborn [Petreius 1614, Andra Boken, s. 102] och förutom dessa hämtade han information ur ett flertal texter som han själv hänvisar till eller bara nämner pä olika andra ställen i sin skrift. Nägra av dessa arbeten vidrör han bara lite, kanske med den enda avsikten att visa sakkunnighet och belästhet och att ge sina texter en prägel av trovärdighet.20
Det är ocksä denna brist pä originalitet som stär i väg för att tilldela Petrejus första platsen som normannist. Avsnitten om varjager samt Ry-sslands äldsta historia fram till regeringsperioden av Ivan IV är tydligen en översättning och kompilation ur Herbersteins skrift och lokala ry-ska källor (krönikor eller s.k. letopisi — annaler). Själva anmärkningen om varjagernas svenska härkomst är inte heller den första i den västeu-ropeiska historieskrivningen. Samma teori hade redan uttalats även av Herberstein [von Herberstein, 2007, s. 37]. Man kan därför dra slutsat-sen att även om den normannistiska teorin omnämns i hans skrifter, kan Petrejus knappt betraktas som dess grundare. Hans enda originella inslag i diskussionen om varjagerna verkar alltsä finnas i passagerna om vapenmärkens likheter samt om namn pä de varjagiska furstarna i det tidiga Ryssland.
Det är inte sä lätt att bedömma om man hade nägot konkret politiskt syfte med Regni Muschowitici sciographia. Dock är det obestridligt att den skrevs pä beställning av Sveriges kung och att boktrycket finansie-rades av kungliga kassan. Man kan inte heller överse att Petrejus fick en avsevärd belöning för sitt arbete.21 Frän själva texten är det emellertid omöjligt att dra nägra slutsatser om de gällande politiska trenderna eller nägra propagandamässiga skäl. Ryssland skildras här inte som ett fient-ligt subjekt som skulle kunna hota Sveriges stormaktspolitik. Pä samma gäng saknar texten den syn pä Ryssland som dominerar Berättelsen —
19 Exempelvis i Andra boken: Therföre är thet tä een groff lögh af Martino Beer updichtat, som honom begrof, och för sitt omaak 10 Rublar fick [Petreius 1614, Andra Boken, s. 122].
20 En grundlig analys av inspirationskällorna för Regni Muschowitici sciographia utfördes av Tarkiainen, 1973.
21 Boktrycket beställdes av Gustav II. Adolf och Petrejus utnämndes till härads-hövding i Ärlingshundra (i Uppland) för Regni Muschowitici sciographia äret 1614 (alltsä samma är dä hans ryska krönika, dvs. Andra boken kom ut i tryck). Jfr. Tarkiainen, 1973, s. 244-283.
det är ingen svag granne som hotas av den polska aggressorn och behöver Sveriges hjälp längre. Man kan nog bra säga att det helt fattas nägon politisk dimension i Petrejus största historiska verk. Författaren själv berättar om sina motiv bakom skrivandet: det finns inte mycket kunskap om Sveriges östliga granne som man kunde läsa nägonstans, och ingenting pä svenska. Denna brist ska vara svär att avskaffa efter-som landet är sä otillgänglig för en vanlig resenär och för att ryssarna själva inte tilläter främmande folk att resa in, sä man kan inte lära känna Moskvariket och dess folk.22
Det verkar alltsä sannolikt att Petrejus skapade ett verk som skulle utbilda och sprida kunskap inom en vidare läsarekrets av det svenska samhället och sälunda fylla "vita ytor" i den svenska litteraturen om främmande länder. Även om hans äsikter ofta päverkas av kulturella och särskilt religiösa fördomar, skrock, patriotism och tron pä en viss kulturell överlägsenhet hos den västliga världen över den märkvärdiga östern, vägar jag pästä att man inte kan hitta nägra antiryska tendenser i hans skrifter eller anspelningar pä Sveriges anspräk pä den ryska tronen, särskilt inte frän vikingatiden. Hans viktigaste bidrag förefaller dä grun-da sig pä den oförmedlade skildringen av situationen med inkräktarna pä den ryska tronen under Stora oredans komplicerade tid, samt upply-sningsdimensionen av den imponerande RMS, med vilken Petrejus inte sä obetydligt bidrog till att sprida intresse för den ryska kulturen och slaviska spräk i 1600-talets Sverige.
REFERENCES
Attius Sohlman M. Kunskapare och observatörer i 1600-talets Ryssland och Sve-rige: Petrus Petrejus, Grigorij Kotosjichin och Erich Palmquist. Bröd och salt. Svenska kulturkontakter med öst. Red. R. Gyllin et al., Uppsala 1998.
22 Dasz aber der Reussen Land/ vnnd dero Provincien mit jhren Sitten/ Gebräuchen vnd Geschichten/ vnbekandt vnnd gleichsam in Finstern verborgen gelegen/ ist die Ursach/ weil in jhrem Land ein Gesetz vnd Gebrauch, dasz keinem frembden/ (ausgenommen den Legaten,) in jhr Land zu reisen oder durch zuwandern verstattet vnd erlaubet wird/ wie in andern Ländern gebräuchlich: Denn wer dahin gerahten/ musz da ewig bleiben vnd dienen: begehret er hienaus/ so wird er grevlicher/ vnd erschrecklicher gestraffi/ als einer der Mord/ Raub/ oder Crimen lxsx Majestatis begangen. Derenthalben weil sie selbst unerfahrne/ vnbendige vnnd barbarische Leute seyn/ keine frembde Sprache lernen/ sondern das Jhrige vor das beste vnd zierlichste in der Welt halten/ vnd niemand zugeben von jhren Sachen [...] etwas zu erfahren/ seynd jhre Länder mehren theils vnbekandt blieben [Petreius, 1620, Vorrede (sidnummer saknas)].
Attius Sohlman M. Cultural and Religious Encounters. Olaus Magnus and Petrus Petrejus describe Muscovy and Its People. 450 Jahre Sigismund von Herbersteins Rerum Moscoviticarum Commentarii 1549-1999. Harrasowitz Verlag, 2002.
Attius Sohlman, M. Stora oredans Ryssland. Petrus Petrejus ögonvittnesskildring
frän 1608. Stockholm, Carlssons, 1997. Fomin V. V. Normanskaia problema v zapadnoevropeiskoi istoriografii XVII veka [The "Norman Problem" in the West-European Historiography of the 17th century]. Sbornik russkogo istoricheskogo obshchestva, no. 4 (152). Moscow, 2002, pp. 305-324. (In Russian) Fomin V. V. Variagi i variazhskaia Rus'. K itogam diskussii po variazhskomu voprosu [The Varangians and Varangian Rus: Summing-Up the Dispute on the Varangian Problem]. Moscow, Russkaia panorama, 2005. (In Russian) Frängsmyr T. Svensk idehistoria. Bildning och vetenskap under tusen är. Del I
(1000-1809). Stockholm, 2004. Grot L. P. Istoki normanizma: shvedskaia giperboriada i G.Z.Baier [The origins of Normanism: Swedish Hyperborea-stories and G. S.Bayer]. (elektronisk källa: [http://byzantinorossica.org.ru/byzrusvar.html]) Grot L. P. Mificheskie i real'nye shvedy na Severe Rossii: vzgliad iz shvedskoi istorii [Mythical and real Swedes in the North of Russia: a perspective from Swedish history]. Shvedy i Russkii Sever: istoriko-kul'turnye sviazi [The Swedes and the Russian North: the historical and cultural connections]. Kirov, 1997, pp. 152160. (In Russian)
Hägg G. & Karlsson, L. Svenskhetens historia. Stockholm: Wahlström & Wid-strand, 2004.
Kunik A. A. Izvestiia al-Bekri i drugih avtorov o Rusi i slavianah. Chast' 2. Razyska-niia A. Kunika i bar. V. Rozena [Accounts by al-Bekri and other authors on Rus and the Slavs. Part2. Investigations of A. Kunik and baron V. Rosen]. Sankt-Pe-tersburg, Akad. Nauk Publ., 1878-1903. (In Russian) Moshin V. A. Variago-russkii vopros [The Varangian-Russian controversy]. Sla-
via, 10 (1931), häfte 3, pp. 109-136, 343-379, 501-537. (In Russian) Samuelsson J. Stormaktstiden. Boken om Sveriges historia. Ed. by H. A. Larsson,
Stockholm, 2003, pp. 133-180. Scholz B. Von der Chronistik zur Geschichtswissenschaft. Die Warägerfrage in der
russischen, deutschen und schwedischen Historiographie. Wiesbaden, 2000. S0rensen H. C. The So-Called Varangian-Russian Problem. Scando-Slavica
14 (1968), Munksgaard-Copenhagen, pp. 141-148. Tarkiainen, K. Petrus Petrejus som skildrare av Ryssland. En personhistorisk och källkritisk studie. Lychnos 1971-1972 (Lärdomshistoriska samfundets arsbok). Ed. by S. Lindroth, Stockholm, Almqvist & Wiksell, 1973, pp. 244283.
KÄLLOR
Bussow, Conrad: The disturbed state of the Russian realm, transl. and ed. by
G. E. Orchard, McGill-Queen's University Press 1994. Novgorodskaja pervaja letopis starshego i mladshego izvodov. Red. A. N. Nasonov.
Moskva — Leningrad 1950.Hana Sterlkova Petreius, 1620: Historien und Bericht Von dem Grossfürstenthumb Muschkow/ mit dero schönen fruchtbaren Provincien und Herrschaften/ Festungen/ Schlössern/ Städten/ Flecken/ Fischreichen Wassern/ Flüssern/ Strömen und Seen/ Wie auch Von den Reussischen Grossfürsten Herkommen/ Regierung/ Macht/ Emi-nentz und Herrligkeit/ vielfältigen Kriegen/ innerlichen Zwytrachten/ bisz sie zu einer Monarchi gewachsen/ Mit den newlich vorgelauffenen Auffrühren und Händeln von den dreyen erdichteten Demetrijs/ Nebenst dem auffgerichteten Friedens Contract/ zwischen dem Löblichen König in Schweden/ und jetzt regierenden Grossfürsten/ Dessgleichen Die Processe/ so zwischen den Königlichen Ambassadouren in der Stadt Muschkow/ vnd der Grossfürstlichen Reussischen Gesandten in der Königlichen Stadt Stockholm/ wegen des auffgerichteten Friedens Contracts Confirmation seyn gehalten worden/ Mit der Muschowiter Gesetzen/ Statuten/ Sitten/ Geberden/ Leben/ Politey und Kriegewesen : wie auch/ was es mit ihrer Religion und Ceremonien vor eine Beschaffenheit hat/ kürzlich und deutlich in sechs Heften zusammen gefasset/ beschrieben vnd publiciret Durch PETRVM PETREIVM DE ERLESVNDA, Lipsik Anno MDCXX. Petreius P. Een wiss och sanfärdigh Berättelse om nägra Förändringar som j thesse framledne ähr vthi Storfurstendömet Muskow skedde äre. Stora oredans Ryss-land. Petrus Petrejus ögonvittnesskildring frän 1608. Ed. by M. Attius Sohlman. Stockholm, Carlssons, 1997, pp. 83-153 (en fototypisk utgäva). Petreius 1614-1615: Regni Muschowitici sciographia. Thet är: Een wiss och egente-ligh beskriffning om Rydzland/ med thes mänga och stora furstendömers/ pro-vinciers/ befestningars/ städers/ siögars och elfwers tilständ/ rum och lägenheet: Vthi sex böker korteligen författat/ beskrifwin och sammandragin/ af Petro Pe-treio, Stockholm Anno MDCXIV-MDCXV. von Herberstein S. Rerum Moscoviticarum Commentarii. Synoptische Edition der lateinischen und der deutschen Fassung letzter Hand Basel 1556 und Wien 1557. Hrsg. H. Beyer-Thoma, München 2007.
Hana Steiikova
Charles University Nam. Jana Palacha 2 116 38 Praha 1 Czech Republic
E mail: hana.sterikova@ff.cuni.cz
Received: 18.01.2017 Accepted: 10.03.2017
